En sann nutidshistoria från en vanlig löntagarfamilj
Två ungdomar träffar varandra i dryga 20-års-åldern. De lär sig allt om vad kärlek, jämlikhet och myspys heter. Ja, enligt en modern checklista i äktenskapsfrågor, svarar de "rätt" på 85% av alla diagnostiska frågor. Dvs på de 85% som anses vara normala kriterier på ett fungerande äktenskap. De övriga 15% anses av "vetenskapen" bestå av sexlivet. Såvida detta fungerar förstås. Nu kommer paradoxen. OM sexlivet inte fungerar, blir procentsatsen plötsligt den omvända! Det ickefungerande sexlivet blir plötsligt 85% och överskuggar då allt annat som fungerar aldrig så bra. Precis detta hände ovan nämnda unga par i 30-års åldern. Efter sju år älskar de varandra så starkt att de inte vill skiljas, men orkar samtidigt inte längre leva på svältkost i erotiskt avseende. Det som skulle ha varit 15% har blivit 85% och når därmed upp till outhärdliga magnituder i vissa ögonblick...
Hur kan det bli så här? En för västerländsk civilisation mycket provocerande bok har nyligen "avslöjat" något som alla egentligen redan visste, men kollektivt ändå kommit överrens om att förneka. "Kärleksprogrammet" i hjärnan har en tendens att stänga ned instinktsprogrammet i sex. Programmet som finns för att skapa en laddning mellan två olika kön. Ju mer kulturell, kärleksfull och "jämlik" man blir mot varandra, desto könlösare kompisar blir man också. Att ha båda programmen öppna samtidigt, är inte många som klarar, då programmen delvis motarbetar varandra.
Boken avslöjar också att människan endast är "monogam" vad gäller kärlek, omsorg och förälskelse. Sexuellt går fortfarande huvudmotorn på bränslet "opersonliga djuriska instinkter" och människan blir därför i praktiken polygam i detta avseende vare sig den vill eller inte. Sexinstinkten vet tyvärr inte vem som är rätt partner på pappret. Vad som ytterligare försvårar saken (för äktenskapet) är det faktum att dina instinkter under livets inskolning, troligen utvecklat specikfika sexuella preferenser, som inte heller tar någon hänsyn till vilket namn det står i dina papper. Preferenser som under resans gång har kopplat sig till någon av dina fyra instinkter, kommer förr eller senare att ta ut sin rätt. Om du då sätter in starka moraliska "motmedel", slutar det bara med att kraften söker sig andra mindre lämpliga utvägar, ingen nämnd och ingen glömd...
Den västerländska kyrkans motsvarighet till muslimernas fysiska omskärelse av kvinnor, kom att bli en "mental omskärelse". Allt för att lägga sordin på den starkaste av alla sexdrifter, nämligen det djuriska instinkts sexet. Visst kan du ha sex ändå, men med "bara" romantik och kärlek som bränsle, räcker bränslet bara för en viss tid. I varje fall om det är äkta kåthet och orgasmer vi talar om, utan sexleksaker eller en massa knep och knåp. Därefter behövs återigen starkare triggers, särskilt för kvinnor, för att de ska knuffas över gränsen till orgasm, eller få en fullskalig sådan.
Då undrar kanske någon hur mänskligheten överlevt hittills i alla århundraden. Ja, inte genom sexuell trohet i alla fall, annat än officiellt. Lägg till detta kvinnlig könsstympning i olika former, en stor procent sexuellt undernärda kvinnor och resten kampen för överlevnad, så täcker du in de flesta äktenskap. Men nu, när alla kvinnor både kan se och höra helt ocensurerat erotiskt stimuli via Internet, har otrohet nästan blivit den officiella normen. I spalt efter spalt erkänner kvinnor nämligen, att bristen på nödvändig kåthet inom äktenskapet är det största (sex)problemet. Samtidigt har kvinnors egna nätsexvanor snabbt närmat sig männens av någon anledning.
Kan det månne vara för att de i grund och botten också fungerar sexuellt enligt samma princip som män? Dvs att de av rent "biologiska" skäl tänder på annan stimuli än vad som ryms inom en familj. Den sex-tsunami, den pånyttfödelse av kvinnors sexliv, som nu med hjälp av Internet tycks anta magnituder ingen räknat med, kommer inte gå att stoppa med hittills beprövade metoder. Antingen måste man uppfinna nya metoder för könsstympning, eller så måste äktenskapet omdefinieras m.a.p. romantik - sex - otrohet - svartsjuka. Annars är nog kärnfamiljen ett minne blott...
Nästa sexrapport ramlar in som på beställning...
Psykologiprofessorn Marta Meana från USA gästade tidigare i år Oprah Winfreys tv-show. Där passade hon på att avslöja den enda sak som alla kvinnor har gemensamt när det gäller att bli kåta. Det är förväntningen om det kommande sexet som avgör hur upphetsad hon blir. Det som mest påverkar dessa förväntningar är hur pass åtrådd hon känner sig. Därför kämpar Kvinnor mer med kläder och smink för att bli åtrådda, än att bli konstnärer i sex med sin egen man. Den man som ser ut att reagera starkast på dessa ansträngningar, får henne att tro att han vill ha sex med just henne och ingen annan. Att känna sig utvald som sexobjekt är alltså vad alla kvinnor omedvetet eftersträvar. Varför jag skrev sexobjekt? Därför att i erotikens, instinkternas och fantasins världar är vi alla utbytbara sexobjekt, även om det låter lite för oromantiskt för somliga att ta in.
Alltså är det inte konstigt om den egna mannen upplevs som "hemmablind" (efter 7 års dygnet runt exponering) av sin kvinnas kläder och kropp. Det är inte heller konstigt om fruar då finner uppmärksamhet/åtrå av främmande män mer spännande. Som om inte detta var nog, läser man i samma tidning att forskare för hundrade gången, har kartlagt mäns och kvinnors tio i topp lista på sexfantasier. Hur många gifta män som älskar sina fruar, orkar ta in att överst på den kvinnliga listan, står drömmen om... just det, sex med en främmande man... ja hör och häpna, även flera män... som helst har större snoppar än den de är vana vid...
Därför får kvinnor aldrig orgasm pga att den "äkta" mannen viskar i ditt öra, att han älskar dig, aldrig så övertygande. Däremot finns det miljoner kvinnor som blir rejält kåta av och t.o.m. får orgasm av allt utom romantiska ord, ljud eller bilder. Hur kan det då komma sig, att så många sexrådgivare i sina undersökningar anser sig ha funnit, att kvinnor behöver mer romantik i sängen? De har varit naiva nog att tro för mycket på vad kvinnor svarar på dylika frågor. Riktiga forskare hade först synat deras kort, innan de drog sina slutsatser. Varför kvinnor är så benägna att ljuga om dessa ting, finns det logiska förklaringar till. Men dom hoppar vi över just nu.
Enligt en färsk nätundersökning (2009) porrsurfar hela 65 % av alla kvinnor ofta eller ibland. Övriga 35 % gör det aldrig. Tråkigt bara att ingen uppger varför man gör eller inte gör så. När den första förvåningen har lagt sig, inser man snart att frågan om vilka sorts porrsidor de besöker och vilket utbyte kvinnorna har av dessa besök, kanske vore mer intressant att känna till.
I det ovan refererade fallet hade paret inte några barn, varför de kom undan med blotta förskräckelsen. Dessutom visade det sig att "ungdomarna" hade en ovanlig förmåga att kunna prata öppet om så "förbjudna" ämnen som vad sexuella instinkter betyder även för kvinnor, oavsett om man är gift eller inte. Om alla gifta par plötsligt ocensurerat och i detalj skulle säga till varandra vad dom innerst inne tänker eller känner i dessa frågor, vore det bara en tidsfråga innan skilsmässo-kurvan snabbt började peka uppåt...
Därför undrar jag: Förtjänar inte våra barn en tryggare plattform, än den hittills oärliga moral-erotik-ekvationen som nästan aldrig går ut, så länge du lever enligt alla officiella regler för ett äktenskap? När ska familjsex även anpassas till biologiska fakta och inte bara till romantiska - ideologiska idéer? Först när så sker, kommer både moral OCH erotik att kunna samsas under samma tak, lång tid nog för att man ska kunna kalla sig familj...
Typisk insändare till frågespalter idag (helt autentisk)
”Jag trodde inte att även jag skulle vara otrogen. Jag är nämligen en gift kvinna på 40 år som älskar min man och vill absolut inte lämna honom. Ändå har jag träffat en annan man som får mig att tända ”på alla cylindrar”. Han åtrår nämligen mig på ett mycket mer djuriskt sätt än min man gör (trots mina nästan 70 kg) Tvärtemot vad alla tjatar om, behandlar vi varandra huvudsakligen som sexobjekt, ändå blir orgasmerna skrämmande starka (Kanske just därför?) Eftersom vi inte kan träffas så ofta, har jag en hemlig bild på honom (i våta röda badbyxor) som avslöjar det mesta. Genom dom putar en av de största bulor jag sett i verkligheten, omgiven av två håriga muskulösa lår. Om jag tittar på den bilden, kan jag bli sjöblöt på nolltid. Om jag samtidigt har möjlighet att onanera, kommer jag i en intensiv orgasm, ofta på mindre än en minut. För första gången i mitt liv vågar jag leva ut de rent djuriska lustarna. ”Hemma” med min man kan det ta mer än halvtimmar att ens få en ytlig orgasm, trots att jag älskar honom? Och ja, han hjälper till hemma… Detta håller på att slå sönder hela min välordnade tillvaro. Varför blir det så här och vad kan man göra åt det?”
Mitt svar:
Varför kan aldrig sexrådgivare säga HELA sanningen om sexkommunikationen mellan man och kvinna? Även om det fortfarande är lika komplicerade mekanismer som verkar i bakgrunden, skulle garanterat kaosfaktorn kunna minskas rejält för de som ids anstränga sig lite. Grovt förenklat ser terrängen i hjärnan ut så här enligt senaste forskning.
Tre huvudprogram interagerar med varandra i hjärnan. Först har vi de ”opersonliga” (djuriska) grund-instinkterna i förlängda märgen. Därefter har de flesta utvecklat ett ”omsorgsprogram” för att kunna ta hand om avkomman och som ligger strax ovanför. Sist men inte minst, har de flesta av oss installerat kulturella, religiösa och sociala värderingar någonstans i stora hjärnbarken. (Dessa sistnämnda program övervakas sedan i sin tur av ett 4:e ”censurprogram” i pannloben, som populärt kallas för omdömet)
Hur mycket enklare hade det inte varit om både män och kvinnor kunde välja vilket program som skall vara öppet för stunden? Särskilt om de är så smarta att de ”arbetar” i samma program. Gud/naturen/evolutionen litade tyvärr inte på människan i dessa avseenden. Jag kan förstå varför, typ... Därför får vi än så länge nöja oss med att bit för bit upptäcka hur hormonsystemet ser ut och fungerar. Istället för att själva kunna välja vad man har lust med för stunden, är t. ex. kvinnor förprogrammerade att i månatliga cykler svänga mellan mer djuriska och kortsiktiga sexinstinkter (vid ägglossning) till mer långsiktiga och sociala omsorger till förmån för avkomman (resten av tiden)
Först när man har insett och accepterat dessa biologiska faktum, är det möjligt att förstå varför kvinnor (också) är dualistiska - ologiska - opålitliga i sexuella avseenden. De har nämligen inte bara EN preferens, de har minst två, ja kanske tre olika mans-preferenser om vi ska blanda in lite andliga aspekter. Och dessa tre kan vara nog så svåra att hitta i en och samma man! I den populärvetenskapliga litteraturen slätar man oftast över detta med quasi humoristiska slutsatser i stil med: en gång i månaden bör en man vara lite hård och farlig, ta fram motorcykeln och skinnjackan. Där emellan ska han vara en jämlik mjukis. Huruvida män har motsvarande hormon-svängningar, mellan t. ex. ”hora och madonna preferenser”, har ännu inte rapporterats. Att dylika "svängningar" finns hos många är uppenbart, men inte huruvida dom är hormonstyrda.
Än idag på 2000-talet, tröstar sexrådgivare både män och kvinnor med att alla snoppar mellan 10 - 22 cm är "normala". Och tröst är precis vad som faktiskt behövs. För en kvinna som en gång har "fått smak" på en 20+ cm (och motsvarande tjock), kommer alltid att leta efter, alternativt sakna, något som t o m kan ha blivit avgörande för hennes upphetsnings/orgasmförmåga. Tro inte längre att det då hjälper att tänka, att endast 10 % av männen har ovan nämnda storlekar. Så därför kan bara 10 % kvinnor också ha fått preferenser på det. För nu "upplever" ca 75 % av alla kvinnor via Internet, alla fysiska attribut som kan tänkas vara triggers för kvinnor! Lägg till detta följande insändarkommentar i en dagstidning:
"En kvinna som upplevt riktiga G-punktsorgasmer eller t o m sk fontänorgasmer, kommer aldrig sluta att leta/drömma, tills hon har hittat en ny man som kan ge henne detta. Alternativet för dessa kvinnor blir annars att vara "otrogen" i tanken, genom att ständigt fantisera om andra män, kanske t o m samtidigt som hon har sex med sin "rätta man", för att ens kunna få orgasm... hur roligt är det för någondera parten?"
Nu ligger det i sakens natur att, bara de kvinnor som har upplevt erotiska sensationer av nämnda fysiska slag, kan förstå vidden av "problemet". Alla andra ska bara missunsamt och avundsjukt avfärda det som lyx-problem. Men det kommer dom inte längre göra, den dagen de själva har upplevt samma sak. Att inte unna en människa, att på naturlig väg få tillgång till sitt starkaste fysiska lustcentra, resulterar bara i att hon förr eller senare skaffar sig den tillgången på annat sätt (läs alkohol och droger). Ett annat känt alternativ är att bli elak kärring, vare det kloster abbedissan eller hemmafrun. Nej, alla fysiska drifter kan inte och ska förmodligen inte ens kunna "sublimeras" till något andligt. Det skulle ju i slutänden kunna resultera i att människan som ras dog ut...
För alla som har tillräckligt starka och legitima erotiska upplevelser i bagaget, är ovanstående rapport liktydig med, att den västerländska kärnfamiljens uppbyggnad inte rymmer mer än högst 50 % av den erotiska verkligheten, kanske mindre. Den andra halvan kommer om inte annat, Internet att provocera fram efterfrågan på. Vad gör vi då?
Vad blir mina slutsatser av allt detta?
En kvinna som efter stor ansträngning ändå väljer en ”lämplig” äktenkaps-partner väljer samtidigt ändå ”fel” i vissa avseenden. När hennes väninna samtidigt väljer en ”olämplig” partner, blir det också ”fel”, fast i andra avseenden. Hur detta brukar sluta vet vi alla som överhuvud taget vet något. Alltså måste hela samlevnads-ekvationen skrivas om, så att den tar hänsyn till HELA verkligheten och inte bara halva, eller i värsta fall bara en tredjedel. Programmen moral, erotik och svartsjuka måste alltså kraftigt uppdateras om vår civilisation ska kunna utvecklas. Grottprogrammet 1.0 duger inte längre. Nytt "operativsystem" i vår hjärna? Tyvärr, då måste du ha tillgång till källkoderna. Det har antagligen bara Gud/Naturen. Alltså återstår än så länge bara den långa vägen, via evolutionen på så där några miljoner års sikt.
Egna "empiriska" försök
Ett praktexemplar av en fin, högborgerlig familjeflicka "lärde" mig redan på 70-talet (!) hur kvinnor egentligen fungerar. Så länge man gör allt i smyg och aldrig tillstår någonting för någon, allra minst för sin egen man, kan även en helylletjej både se porrfilmer och uppleva "genitala sensationer"! Jag kan garantera er läsare att så länge filmerna hon/vi såg höll en acceptabel estetisk nivå, hade det ingen betydelse om de innehöll grova sexscener utan romantik. Så länge erotiken var någorlunda "naturlig", fanns inte heller någon gräns för hur "snuskigt" det fick vara. Men, bara på villkor att man inte började prata om saken och därmed blandade in intellektet med alla sina inlärda värderingar. (Vilket jag naturligtvis gjorde, och så gick det som det gick, pga mina ständiga försök att få ihop kropp och själ under samma tak. Dvs, när en kvinnas "övre" mun sa en sak och den "nedre" munnen en annan, hade jag svårt att lita på henne som en långsiktig partner och mor till eventuella barn)
Om innehållet i en sexfilm dessutom anspelade på hennes medvetna eller omedvetna preferenser, uppnåddes orgasmgränsen snabbare än i någon annan "normal" situation. Orgasmens magnitud stod också i direkt proportion till stimulit. Dvs, ju "snuskigare" stimuli, ju starkare orgasm. (med snuskigt menas inte äckligt - perverst) Den uttjatade frågan huruvida filmen bara var gjord av män eller för män, kom aldrig ens upp på dagordningen. Det är nämligen bara känslostörda intellektualister, som har svårt att ta in bild och musik direkt till känslocentrum i hjärnan, som inte kan låta bli att använda sina (köns)politiska glasögon vid "fel" tillfällen. Vi andra, män eller kvinnor, är istället fullt sysselsatta med att uppleva.
Sorry alla Internet-ungdomar av idag, ni var inte först med att krossa klassiska myter om kvinnors sexualitet. Det gjorde jag redan på tidigt 70-tal, utan nätets hjälp! Nej, alla mina erfarenheter verifierades också redan då av auktoriserade sexforskare. MEN, de flesta unga par med familje-ambitioner "tålde" inte både höra och ta in den biologiska sanningen om män och kvinnor. Deras världsbild i dessa frågor skulle inte bara blivit rubbad, utan mer eller mindre omkullkastad...
När det nu ändå visade sig att kartan inte stämde med terrängen, fick man istället hålla sig med två kartor. Och så uppstod myten om "horan och madonnan" som varandes två oförenliga begrepp. Och så gick det till när ingen av nämnda arketyper därför blev tillfredställda. Båda blev förlorare i något avseende. Ingen av dem fick ju vara "komplett". Hundra år av Viktorianism-Lutherism var inte gratis. Därför förfaller nu räkningarna till betalning en efter en.
Den för vår civilisation obehagliga sanningen är, att vi människor tyvärr inte är monogama, annat än i romantiska avseenden eller i förälskelsestadier (ca 9 mån) Förväxla inte heller dina trygghetsbehov med monogami! Att både män och kvinnor även kan tända sexuellt å det grövsta, på andra än sin äktenskapspartner vet "alla". Samtidigt måste alla låtsas om för varandra att så inte är fallet, annars funkar det liksom inte. Därför dristar jag mig till följande slutsats: En civilisation som vilar på för många myter kan inte bestå, om inte dessa succesivt ersätts med fakta och kunskap. Å andra sidan är vissa kunskaper så kontroversiella att en omedelbar obligatorisk implemetering av dessa, antagligen också skulle kunna få en civilisation att kantra.
Därför kan det mycket väl vara så att människans lustar, som till skillnad mot djuren har brunstperiod året runt, först måste "tuktas" för att senare... avtuktas, om man någonsin ska kunna skörda frukterna av den tidigare tukten. Kanske är det därför som mänskligheten hela tiden pendlar mellan mytisering och avmytisering...
Gunnar Colding
Oberoende observatör (även i sängen)
| 
